Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så samlades vi omkring honom, och han
sade några ord, helt enkelt, nästan blygt, men
jag tror att vi som voro med, skola minnas
dem och stundens stämning. Han tryckte våra
händer till avsked. Till mig sade han:
— Ved De, hvor månge glas konjak De
har fåt mig att drikke i kvæld, käre Engström?
Jeg har tabt regningen.
Punkt och slut!
Så här går ju tiden undan bra.
Jag går upp på däck. Solen baddar genom
blåsten, och i skummet som yr om stäven följer
oss en regnbåge. Norska kusten ligger i
violett dis, och med min Zeisskikare kan jag
i fantasien klättra omkring bland fjällen, som
resa sig topp bakom topp inåt landet.
I natt förlora vi känning av Norge och
styra på Shetlandsöarna.
Nu hålla ett par man på med att sätta upp
några presenningar på akterdäck, ty vi måste
ha lä under middagen, som vi med entusiasm
på kaptenens förslag förklara oss vilja äta i
det fria. Sjön lägger sig alltmer. För övrigt
har ingen av oss anlag för sjösjuka. Men ett
par av besättningen voro illa däran i morse.
Rorsmannen ser ut som en sillmjölke i synen,
men han måste stå sin törn, förklarar Oskar
Alfred, ty han har burit sig dumt åt. I dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
