Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på morgonen vägrade han bära vatten åt
kockan. Och därför skall han få veta vem
han stungit haver. Hans straff skall bli att
stå till rors alla sina vakter ända till Island,
hur sjösjuk han än är, särskilt som han är andre
styrman och borde föregå med gott exempel.
— Pojkar ska lära sig veta hut — så du
hör va ja viskar! säger Oskar Alfred på sin
argot. Vill ni ha champagne i dag, efter det
är första middagen ombord?
Medan vi vänta på smörgåsbordet, mata
vi kycklingarna och truten, som följt oss hela
dagen.
De första skarvarna passera. Det är
underliga fåglar, hemlighetsfulla med något av osäll
ande över sig, som själar från hedenhös, dömda
till evig oro. Den kolsvarta kroppen och den
långa halsen verka ornament, ett uråldrigt,
fornnordiskt, som väl kunde vara inhugget på
en tusenårig blotkniv, svärtad av människooffer
— — — jojomänsan!
Middag! Vad en sjöman ändå får slita!
Goda cigarrer, sol över havet, lagom sjö, god
fart, ungdom och hälsa!
Och Calle Daniel föreslår att vi skola
släppa ut hönsen, så att de också få litet livat,
och det sker. De gå något osäkert, då båten
sätter. Undras, om höns kunna bli sjösjuka?
Förste styrman tror det inte. Vi finna, att
hönsmatning är en värdig sysselsättning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
