Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en ädel kroppsrörelse satte jag mig
i sadeln. Hästen strök bakåt tills han kom
till närmaste husvägg, reste sig på bakbenen,
rörde om med hovarna i det friska nordiska
klimatet, ställde sig ned, vände på huvudet
med en ödesdiger glimt i ögat, och tycktes fatta
ett beslut. Han började gnida mig mot väggen,
som var hård och beklädd med bólgeblik.
Vid ett tillfälle, då han hämtade andan, passade
jag på att hoppa av. Jag ville icke rida på den
hästen. Jag ville ha en annan.
Runt omkring mig flinade isländarna och
talade våra förfäders språk, vilket tydligen var
kinesiska.
Jag förklarade för kamraterna att den häst,
jag för 22 år sedan som ung student två gånger
i veckan från en herrgård i Småland red på till
Vimmerby för att hämta posten, var en
trettioårig mjölkhäst, i vars själ inga onda instinkter
fått rota sig. Jag ville ha något i den stilen,
om det fanns att välja på.
Calle Daniel, som naturligtvis hade stall
i Stockholm och tämjt många Bukefaler,
övertog mustangen och lämnade mig sin. Han stod
stilla som bronshästen på Gustav Adolfs torg.
Karavanen satte sig i rörelse, men min häst
tycktes ha blivit tankspridd. Han rörde sig ej
ur fläcken. Jag tecknade åt de kvarstående
infödingarna att lämna mig något tillhygge.
Men det är ont om trä på Island. Jag tog av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
