Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min svångrem och svängde den hotfullt. Och
med en plötsligt vaknande energi satte sig
hästen i en rörelse som jag aldrig skall glömma.
De andra voro långt i förväg. Deras
hästars bakdelar liksom triumferade åt min
efterblivenhet. Och någon kvarglömd
självhävdelsedrift vaknade i min hästs själ och han
började galoppera på den smala och steniga
vägen. Icke för min skull — bort det — utan
för sin egen. Men om någon minut fann han
trav vara bättre och mera förenligt med sin
värdighet. Det är den traven jag alltid vill
minnas. Han stötte så fruktansvärt, att mina
inälvor inom få ögonblick löste sig från sina
fästen. Maskformiga bihanget satt i halsgropen
och hjärtat slog med en duns igenom
mellangärdet. Och i magen måtte det ha sett ut som
i en ålsump. Jag hann upp de andra just
som de höllo på att vada över en bäck. Jag
skrek i korta satser min sista vilja åt dem och
bad dem trösta familjen. Men bäckens brus
överröstade mig.
Man påstår att vägen mellan Hjalteyri och
Akureyri är vacker. Jag skulle ha önskat ha
kapten Oskar Alfred Börjesson med på den här
färden. Hans embonpoint borde ha hindrat
hans häst att få min hästs ambition, och vi
skulle ha ridit tillsammans. Men nu var
kaptenen kanske redan på väg tillbaka till
Siglufjord. Jag skulle ha demonstrerat fjällens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
