Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en gränd står en häst tjudrad. Han bär
en sadel av torv. Torv är ett av isländarnas
livsvillkor. Den kan skäras som man vill och
har en hästfilts konsistens. Men sadeln är
spänd fast om kampens buk med ett tagelrep,
som skär in djupt. Man kan icke kalla det
sadelgjord. Jag tilltalar hästen och han känner genast
i mig igen en exotisk överklass, en äventyrare,
som man bör misstro från hästsynpunkt. Han
lägger öronen bakåt och undrar om jag är
begreppet Danmark, som nu har sugit ut Island
systematiskt ända från början. Jag säger åt
hästen att jag är Hannes Hafstein, ministern,
den isländske patrioten och skalden som bara
menar väl med hästar och islänningar. Men
hästen ser lika misstrogen ut, fast han borde
veta, att någon av mina förfäder en gång red
på någon av hans förfäder och gjorde Ryssland
och kommo till Hellesponten och härjade och
skövlade som sig borde.
Jag läser upp för denna symboliska,
torvbeklädda häst en vers av ministern. Jag kan
den inte på isländska. Jag kan den bara i tysk
översättning, antagligen gjord av professor Paul
Herrmann:
Du unsers Erdteils jüngstes Land, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
