Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vägen skars av en massa småbäckar med ofta
mycket branta stränder och nu kunde jag på
allvar beundra hästarnas fabelaktiga förmåga
att ta sig fram i den svåraste terräng. I går
hade jag varit bara ett kolly, en patient på en
Zandersk ruskningsapparat.
Uppåt bär det, ständigt uppåt. Vore jag
häst skulle jag opponera mig, men utan synbar
ansträngning klättra djuren i jämn takt uppför
de besvärliga backarna. Och för var gång vi
rasta njuta vi av den storslagna utsikten, som
blir allt vidare. Genom solröken blänker deltat
därnere och stadens hus, medan fjorden ligger
så mjukt sagoblå att – – – ja, säg själv! Och
snöfjällen på andra sidan, Súlur (1,135 m.)
och Vindheimajökull (1,465 m.)! Gud är
god, men jag vill icke söka beskriva hans
godhet, ty då löper jag fara att bli sentimental.
Alltnog, det är svårt att få se något vackrare.
Och när vi väl kommit upp på Vaðlaheiðis
platå, Járnhryggur, börjar man, även om
man ej är geolog, få en första aning om de
väldiga krafter som varit i rörelse vid
modellerandet av den här ön. Och hela den lilla
ärta som vi kalla jorden. Island är naturligtvis
den bästa geologskola i världen.
Men vi måste vidare. Stigen är utmärkt
häruppe och vi galoppera, vilket är en lättnad
för mig fast jag rider sist i de intensiva
flygsandsmoln som mina kamraters hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
