Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
virvla upp på de sträckor där sanden ej bundits
av vegetationen, vide och kråkris och
blommande fjällörter.
Efter 5 kilometers ritt över platån
började vägen sänka sig och i ett nu sågo vi
ut över Fnjóskadalur med den
vitskummande Fnjóská på bottnen.
Jag undrar för mig själv om icke Paradiset
låg här i stället för i Asien. Genom soldiset
lyser allt sommargrönt och rödgult, oändligt
mjukt, och därnere ligger Hálsskogen,
Islands största björkskog, dit landets barn
vallfärda om möjligt ivrigare än främlingarna.
På andra sidan dalen höja sig de
betydande Háfafell och Fornastaðafjall.
Dalen mellan dessa lyser så blitt grön, att
— men jag har ju lovat mig själv att icke bli
gråtmild. Låt oss i stället rida ned i djupet.
Vägen är utmärkt men mycket brant på
sina ställen oaktat den lagts i sicksack.
Hästarna vilja gärna hålla sig på kanten, där
marken är jämnast. Mitt vänstra ben svävade
över avgrunden och tanken på några tusen
kullerbyttor med Fnjóskás steniga botten som
mål kom mig att rysa. Men man lär sig snart
att lita blint på sin häst. Efter en timmes
ritt, steg för steg, voro vi nere på den nya
betongbron, ett ståtligt byggnadsverk, högt så
man kände ilningar i maggropen när man såg
ned på Fnjóskás klara, men från denna höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
