Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd gamla och nya stigar bredvid varandra
eller slingrande sig i varandra som ett
flätverk. Och när en uråldrig stig vuxit igen,
återupptages han efter behov. En
fjällsluttning kan se räfflad ut av ett system tusenåriga
ridstigar. I dvärgbjörk- och videterräng ser
betraktaren sällan hästens ben utan det är som
skulle ryttaren glida fram på egna fötter.
Här i Ljósavatnsskarð voro stigarna
förstklassiga. Ibland måste vi spurta för att
ordentligt utnyttja den mjuka, bruna manègegrunden,
som hästarna själva tycktes njuta av.
Men ibland sträckte Háfafell ut sina rötter
och terrängen blev stenig och besvärlig.
Vi rastade vid den å som sedan den
störtat sig utför Háfafells branter, flyter ut
i Ljósavatn, fortsatte på slingrande stigar och
kommo efter ett par timmars ritt från Háls
räknat fram till sjön, vars härliga, kristallklara
vatten låg spegellugnt med fjällen på stup och
två lommar, som skuro sina silverfåror emot
Háfafells mörka silhuett i djupet. Litet längre
bort vadade vi över den för tillfället ganska
ofarliga Djupá Ljósavatns utlopp till »Den
skälvande floden», den mäktiga Skjálfandafljót,
som vi om allt går bra skola få se i
morgon. Nu sågo vi redan vårt närmaste mål,
gården Ljósavatn och efter en sista spurt
redo vi in på dess tun, där man just var
sysselsatt med höskörden. Ehuru man således hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
