Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överlämnade oss åt ynglingen, men ständigt färdiga
att själva taga ledningen.
Denna ritt över Fljótsheiði skall jag
alltid minnas som något av det
stämningsfullaste jag upplevat.
Luften hade så småningom blivit grå och
en kylig vind drog över vidderna. Här fick
man se de mest underbara erosionsverkningar
och särskilt såg man ståtliga resultat av vindens
arbete med sanden. Men vegetationen håller
på att få övertaget. Karaktären här är ripris,
Salix lapponum, kråkris, möjligen ljung och
kanhända blåbärsris. Kanske det sista icke
fanns. Men det var en hed som i mjuka
vågor tycktes vilja slå mot oändlighetens kuster.
Här fattade jag först hedens karaktär och
poesi och förstod skalderna som ha vuxit upp
i hedlandskap. En oändlig tristesse tryckte en
ned i sadeln. Golgata låg nära. Och
småspovarnas läte — som illusoriskt härmar en
rutinerad barberares sax — gjorde det hela
ännu ödsligare.
Plötsligt rycker Wulff sin häst bakut —
han hade så när ridit ihjäl en spovunge. Han
steg av och räddade den.
Men faktiskt — fast denna ödsliga
stämning kom mig att ana olycka och förtvivlan,
var den skön på grund av sin styrka. Här
borde ledsna skalder bo i tält och mellan
raderna gå ut och studera landskapet för att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
