Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kotor ur led. Då jag legat en stund och var
för trött att somna tog jag ljuset och gick
ut och studerade min grannes rum. Det var ett
museum av kemikalier och en äggsamling och
träbitar och stuffer och uppstoppade och
ouppstoppade fåglar och underliga apparater. Men
själv var han borta. Han hölls och rotade i
bottnarna av några slocknade vulkaner.
Men jag har feber. Jag lägger mig igen
och suggererar mig att se in i någon opals
stjärnsjäl tills allt blir olivgrönt under mina
ögonlock. Jag somnar i en engelsk järnsäng
under filtar, och vallmons ande lägger sig över
min tillvaro.
Jag vaknar och minns att på tunet står en
basaltpelare. Vid den kan man binda hästar.
Men en ungmö, prostens dotter, kommer in
och skänker mig en karaffin vatten. Jag hinner
uppfatta hennes rena, jungfruliga anlete och
ler ett matt, tacksamt leende.
Jag är nästan i Nirvana, då kamraterna
Wulff och Calle Daniel efter supén hos prosten
komma in i mitt rum för att avgöra om jag
lever eller ej. Jag lever.
— Men — jag fullföljer deras tanke — ett
liv är ju begränsat av födelse och döden.
Födelseakten har jag klarat. Det är endast
döden som återstår, plus det liv gudarna ännu
ha lagt på is åt mig!
Jag hör dem i rummet bredvid tala om alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
