Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eventualiteter. Men jag är ju alldeles för frisk
att bli sjuk. — Bara jag får tarmarna i ordning
och mellangärdet lagat, skall jag vara mogen
att gå mot tusen dödar — i form av vulkaner,
samvetskval eller vanlig svensk författarslöhet.
Calle Daniel kommer rörande vänlig och
själv-försakande fram till min bädd med den sista
konjaksdroppe han genom målmedvetet
kramande fått fram ur sin lilla ökenplunta. Den
verkade som isop — jag högg den och somnade
som skjuten.
Nästa dag. Jag frös och låg. Kamraterna
besökte mig, men jag kände att stillhet var det
enda botemedlet. Den peristaltiska rörelsen i
tarmluddet verkar nu ej längre som om man
skulle röra om med en enriskvast i mitt väsens
gåtfulla medium. Ryggkotorna börja haka ihop
sig och atlas har fått epistrofeus ungefär i den
ställning han vill ha den för ett effektivt
samarbete. Jag är frisk och färdig att hoppa över
jöklar och att gå till jordens medelpunkt genom
svavelkällor och dyvulkaner. Jag bemannar mig
med styrka och går ned och hälsar på prosten.
Jag bjuder honom på svenskt snus och han
förstår min vackra gest. Hans eget hemmalda
snus är under ali kritik. Men mitt snus äger i
sin doft själsliga trådar mellan hans och mina
förfäder. Han känner att Island har varit för
länge isolerat i fråga om snus. En vild njutning
— dock behärskad av hans år och hans yrke —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
