Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bonde som jag träffade, berättade att
under de två mansåldrar han känt trakten, intet
skott på fågel lossats här av andra än turister
— naturligtvis får herrn skjuta en fågel —
för man måste ju leva!
Men jag ville inte skjuta någon fågel och
jag är glad att jag inte lät jägaren i mig —
som för övrigt inte dominerar — ta överhand.
Island är överlupet av turister som skjuta av
vetenskapliga skäl. Bönderna tillåta dem skjuta
av ren hövlighet i vanliga fall. Visserligen ta
några betalt för jakträttigheten och begära
mycket pengar. Men jag fick efter mycket
noggrant studium övertygelsen, att man inte bör
skjuta på Island. Vill man lära känna folket och
har etiska intressen, kommer man längst utan
bössa.
Nu skulle vi rida till Reykjahliðs kyrka
och gård. Därifrån skulle vi få en mycket
bättre och riktigare uppfattning av Mývatn.
Jag skänkte prosten innehållet i en av mina
svenska pappsnusdosor och gav mig i väg.
Landskapet mellan Skútustaðir och
Reykjahlið är det vildast sönderslitna och
fruktansvärdast härjade jag sett. Här är bara hraun
men vilket hraun! Dvärgbjörkbeklädda
backar, ur vilka vidunderliga lavablock växa
upp i fantastiskt formade, galna figurer.
Man rider faktiskt som på månen. Men
stundom glöder en fjällros och hästhovarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
