Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparka upp doft av Betulin. Jag tillåter mig
kalla björkhartsens poesi så.
En falk svävar över sitt jaktområde. Men
så ser han oss och placerar sig i lugn avvaktan
på toppen av en vild lavaklippa, medan vi
passera. Jag får en satans längtan att skjuta
en islandsfalk. Jag ser möjligheter att smyga
mig på honom. Men en gammal väns ande
viskar i örat på mig att jag skall låta bli.
Vägen går upp och ned i den krångligaste
terräng jag kan tänka mig. Nu kan jag redan
rida. Jag tycker till och med att ridandet är
en njutning, jag spänner ut bröstet och vill
flyga och klämmer min häst med knäna i en
lustig längtan att leva, att se och icke låta
något förfaras!
Jag har svårt att tänka mig en
vansinnigare terräng än den mellan Skútustðir och
Reykjahlið. Vi rida icke på jorden utan på
en annan planet där det ej finns gator och
trottoarer. Utför avgrunder och uppför stalp.
Jag tänker på de modiga och döda förfädren
som först ritade upp den här stigen. Det måste
naturligtvis ha gått långsamt. Här var
fiendeland med naturen själv som fiende. Men under
tusen år har den här knappt fotsbreda stigen
nötts av skattsökare och skalder och trälar.
Man förstår nog isländarna bättre då man
minns, att deras förfäder kommo hit för tusen
år sedan med boskap, trälar, kvinnor och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
