Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först gick vägen över svart lava bland
konstigt formade klippor, så höjde sig
terrängen och i sicksack började vi klättra upp
genom Námaskarð. Min häst började
bråka, tydligen av ovanan vid svavellukten,
som strök emot oss genom passet. Det var
som att rida över en palett med alla färger
representerade, och Námafjället lyste i
solskenet som den vildaste och mest förvirrade
Matisseprodukt. Allt vad en färglåda kan
bjuda på av gult och rött dominerade
emellertid, ty fjället tycktes bestå av svavel och
ockra.
Men ett ännu underligare skådespel
väntade oss, då vi tillryggalagt passet och
plötsligt hade Hliðarnámar (náma =
svavelkälla) framför oss. Från fjällsluttningen och
dalen nedanför virvlade röken ur otaliga hål
och gyttjepölar. Det hela erbjöd ett färgspel
av så fantastiskt omväxlande art att det
överträffade alla våra förväntningar, även de mest
fordrande, för att inte tala om de blygaste.
Marken är rosenröd, blodfärgad, kadmiumgul,
mörkgrön, koboltblå, grå, svart, violett, vit,
brun. Om det nu bara vore jockey club eller
4711 i rökdoften! Men det är i stället
vätesvavla och därmed besläktade odörer.
Hästarna vägrade gå längre, varför vi
ställde dem i lä bakom en hög av lavablock
och tjudrade dem vid varandra. Och nu gåvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
