Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Akureyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi oss till fots in bland häxkittlarna och
svavelkällornas kullar, vilkas krön äro gula av rent
svavel.
I dyvulkanerna porlar och bubblar det
blysvarta slammet, slungas upp i luften, fräser,
böljar och stänker. Och i pölar och grytor
vart man vänder blicken, kokar gyttja i de
mest olika färger, blått, cinnoberrött, grått.
Den svåraste och vidrigaste stanken kommer
emellertid ur dyvulkanerna som låta varje
eruption åtföljas av ett tätt rökmoln som hotar
att beröva oss andedräkten.
Marken är mjuk och het och mellan
kullarna sjönko vi ned allt djupare, ju längre vi
vågade oss ut i dalen. Vi prövade försiktigt
med våra piskskaft före varje nytt steg.
Pang! Jag sjönk ned till knäna, satte mig,
lade mig och bredde ut mig för att icke sjunka
till jordens medelpunkt. Jag hade sjunkit i en
lös bädd av guldglänsande svavel. Calle
Daniel gjorde en stor lov omkring platsen,
Wulff tog ett språng över en svavelkällas lilla
krateröppning, sjönk också ned till knäna och
räddade sig genom att kasta sig framstupa.
Tydligen gällde det att uppträda ännu
försiktigare.
Jag lade örat till ett hål, där jorden pustade
ut sitt vemod. Det lät precis på samma sätt
som då jag var på Vesuvius 1894. Det är som
om en maskin djupt därnere skulle andas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
