Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Galtalækur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligen ojämn, de halka, ramla omkull, resa sig
igen och komma upp med blodet rinnande om
benen. En av mina hästar har fått en skåra på
ett knä, så att benhinnan ligger bar, och ett
blödande sår över ögat efter ett lyckat kast.
Wulff och jag protestera. Detta är ju
omänskligt! Varför kan man icke slå ändar om
deras underkäkar och bogsera dem efter båten
då vi själva resa över? Det är »den svenske
Maade», och så gör allt förståndigt folk.
Nej — detta är det enda sättet och vi
måste ju över.
Tre gånger till driva djurplågarna ut de
vettskrämda hästarna i älven och lika många
gånger komma dessa tillbaka blödande ur ännu
flera sår.
Men nu brister vårt tålamod. Expeditionen
är vår och vi ämna befalla.
Vid det sista försöket hade hästarna
kommit så långt ut, att isländarna triumferande
ropade: — Nu sér De alligevel at det gik paa
den isländske Maade!
Men i nästa ögonblick vände kamparna.
Nu togo vi fram snören ur fickorna, bundo
hästarna och sökte lugna dem, satte oss i båten
och rodde ut. Det gick utmärkt. Den andra
båten hade under tiden lastat ur våra grejor
och återvänt och tog en del av hästarna på
släp på samma sätt som vi. Efter en
halvtimmes arbete hade vi oss själva och allt vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
