Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Galtalækur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutade stigen och vi måste rida på måfå åt
öster, ty Johannes kände icke igen trakten.
Vi redo mellan sandkullar tre à fyra meter
höga och beväxta med strandråg, som stod
hemskt gulgrön mot den svarta marken, där
våra hästars spår ögonblickligen fylldes av det
torra och lösa, kvicksandartade gruset.
Vi redo över en till hälften uttorkad
flodbädd, där det bubblade ur den svarta
bottnen och där hästarna måste tvingas fram med
piskan, frustande och med försiktiga steg
prövande grunden.
Men plötsligt sågo vi från krönet av en
svart sandhöjd en grön vidd utbreda sig
framför oss med gårdar och tun. Hurra! Vi äro på
rätt stråt. En av dessa gårdar måste vara
Galtalækur. Vi rasta utanför den närmaste och
tömma en av mr Lawsons marmeladburkar.
Biirken hänga vi upp på ruinen av ett
gammalt hus till evärdeligt minne av vårt besök.
Gården heter Leirubakki. Nästa gård heter
Vatnagarður, där vi vada över en liten
bäck, och en grön slätt, plan som ett golv,
skiljer oss från Galtalækurs tun. Sträckt
galopp! Efter två kilometers ritt stöta vi på folk
som sysslar med höet. Vi stanna och få löfte
om nattkvarter och vägvisare. En snusig man
skiljer sig från slåtterfolket och följer oss in
på tunet. Det är Ingjaldur, som skall bli
vårt stöd och hjälp under närmaste tiden. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
