Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till höger höjde sig svarta och röda kratrar
över lavaströmmens krön, brända som i
gårdagseld. Röda stoffmoln lösgjorde sig ibland
från deras sluttningar. Det måste således blåsa
däruppe. Här nere var fullkomlig vindstilla.
Allt högre bar det. Nu glänste det första
snöfältet vitt emot oss. Snön var grovkornig,
och när jag hoppade av hästen för att läska mig
med en mun snö, smakade det illa och
lavagrus knastrade mellan tänderna. Längst uppe
skiftade fältet i rött. Det fanns således
podurider, snöloppor, här. Det var kanske de,
som gåvo bismaken.
Mellan kullar av svart aska över mörkröd
sand och svart grus kommo vi slutligen till en
liten dalsänka, där vi gjorde halt. Här
framsläpade några plantor av en växt, vars namn
jag glömt, fram en usel tillvaro, men Wulff
kastade sig girigt över dem. Den var syrlig
och läskade våra torra gommar.
Här slutade stigen — om det nu funnits
någon. Här skulle våra hästar vänta, medan vi
till fots fortsatte bestigningen. Gubben
Johannes skulle stanna hos hästarna, ty hans ålder
och ben tilläto honom icke någon klättring. För
övrigt hade hästarna det trevligare, om en
människa fanns i närheten, ty de måste stå här hela
dagen utan ett grässtrå.
Johannes bad att få ett par blad ur min
skissbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
