Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ajaj, gamle bard, sade jag, tänker du
fördriva tiden med att skalda? Här har du
många blad, och skulle vi icke komma tillbaka
med livet, så skriv en drapa över oss!
Men Johannes skulle begagna tillfället och
ensamheten med att skriva ut sin räkning, sina
utlägg för mr Lawson.
Ajaj — tänkte jag! Således äro icke alla
isländare skalder ständigt. Det materiella
kräver ut sin rätt ibland.
Solen brände. Vi kunde omöjligen släpa
våra vadmalsrockar med oss uppför Hekla,
varför vi lämnade dem för att gå i skjortärmarna.
Ingjaldur skakade på huvudet. Han hade aldrig
sett någon gå upp utan röck. Men han fick ny
anledniflg till förvåning, då jag tog fram min
snusdosa och bjöd honom på en pris Ljunglövs
etta. Jag var den förste, sade han, som hade
snusat på Hekla.
— Þjer eruð fyrstur manna, sem tekið hefur
í nefið uppi á Heklu.
— Utlänning, menar Ingjaldur, sade jag.
— Ja, jag menar det.
— Det är i så fall en betydlig inskränkning.
Ingjaldur själv var snusig uppe i ögonbrynen.
Jag har aldrig sett en så snusig bonde.
Det finns ett frimureri mellan snusare, om
de också icke kunna meddela sig med varandra
på något språk. Vi nickade åt varandra och
snusade hela dagen, nickade och snusade. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
