Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfärd till Reykjavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag skall icke sjunka tillbaka i den
drömvärld jag lämnat.
Framför oss ligger Hellisheiði, lavaöknen,
en död värld av svart hraun mellan svarta,
fantastiskt formade lavablock. Hraunet har
kokat, vridit sig, stelnat, spruckit, tornat upp
sig, sjunkit, och hemlighetsfulla hålor egga
fantasien, hålor under vid stelnandet bildade
bryggor, och hålor efter luftblåsor.
Slaggryggar slingra sig mellan de väldiga blocken.
Solskenet gör det hela om möjligt hemskare.
Vägen går över en flat hraunsträckning
och är rikligt försedd med vardar. Varde
kallas en över meterhög kägelformig stenstapel,
uppförd till vägledning för de resande, som
vintertid eller under tjocka icke skulle kunna
taga sig fram utan dessa märken, vilka ligga
så nära varandra att man bör kunna hitta nästa,
när man lämnat en. Ty att gå vilse här
betyder mycket ofta detsamma som att vara
räddningslöst förlorad.
Hästskorna slå med korta, vassa ljud emot
hraunet och vägen, som är ganska nyanlagd,
är jämförelsevis bra och bekvämare än den
urgamla, som löper jämsides och där
århundradens trafik har urholkat en decimeterdjup ränna
i berget.
Vi lämna varde efter varde bakom oss.
De kringliggande fjällen göra att man icke
känner sig rida på en högslätt, utan snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
