Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfärd till Reykjavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupt ned och så nära helvetet som möjligt.
Om dessa lavablock kunde berätta det de sett
under ett årtusende av vilsekomna människors
fasa och förtvivlan, skulle vi kanske ej ta vägen
så sorglöst som nu. Ty den har varit en
sannskyldig via dolorosa.
Två hästskelett vid vägkanten göra
ökenstämningen ännu starkare. Ett är redan
vitbränt av solen, men det andra tyckes vara
tämligen färskt, ty ett par korpar flaxa vid vår
ankomst in bland klipporna.
Efter närmare två timmars ritt genom
öknen kommo vi till en liten oas, Hveradalur,
där ett par varma slamkällor sysselsatte oss,
medan hästarna ägnade sig åt gräset. När en
islandshäst icke äter, är han sjuk, säger man
häruppe.
Men vi hade bråttom och startade efter
en kort rast. Vägen svängde mot norr och
förde oss in i en ny grönskande större oas
med en gård, Kolviðarhóll, som förr var
ett sæluhús, en mycket använd fjällstuga
uppbyggd till uttröttade resandes
vederkvickelse. Gården ligger på en hög (hóll) och
i denna skall den i Kjalnesingasagan
omnämnde Kolfiðr vara begraven. Från denna
oas kommo vi ut på lava igen, men av
ojämförligt mycket bättre beskaffenhet än
Hellisheiðis. Över det otillgängliga Svinahraun
på vänster hand höjde sig Lambafell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
