Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snarare som en växt på fartygets kropp. Men
en natt är det sjögång, sjön slickar sig upp över
relingen och stänker hennes pälsar genomvåta.
Wulff och jag äro ensamma uppe på däck. Vi
gå fram och fråga om hon inte hellre skulle
vilja ligga i lä.
— Oh yes, of course! But don’t let me
trouble you!
Ett gammalt hjälplöst, diskret och hjälplöst
förnämt fruntimmer!
Och vi ta gumman resolut med vilstol och
allt och bära henne med säkra sjömanssteg
i lä. Hon vet inte hur diskret hon skall
uttrycka sin tacksamhet. Och hur förnämt!
Äntligen har jag lyckats avlägsna den
osympatiske tysken från det bord han inkräktat.
Det finns ett gammalt bra tyskt studentsätt att
förskräcka sådana existenser. Jag tog helt
enkelt på mig min svenska segelsällskapsmössa,
gick fram till mannen och sade:
— Nehmen Sie sofort Alles weg! Der
Herr Inspektor kommt!
Han rafsade ihop sina mobilier, tog dem
under armen och gick. Sex personer, bland
dem jag, slogo sig ned på de lediga platserna.
Jag hade imponerat på hans preussiska själ
med uniformsmössan. Han visade sig icke
mera i rökhytten. Och med Castor försvann
även Pollux.
I natt gick Bothnia genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
