Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintergata och stjärnor sprutade om bogen. Dessa
krustacéer och bakterier, som tydligen piggna
till genom friktionen, voro särskilt livaktiga nu.
Den vanliga vita randen längs båtsidan stod
lysande och klar. Stjärnor blänkte runtomkring
i det svarta, blixtrade till i skummet och
försvunno. Stundom lyste någon individ med
mångdubbelt starkare sken än de andra och
länge, med en båglampas intensitet och en
ljusvidd av ett par decimeters radie.
Man kan stå timmar och beundra detta.
I matsalongen står på ett bord en
Araucaria. När det är sjögång äro damerna
och en del av de s. k. kavaljererna borta från
måltiderna. Vilket är så mycket trevligare för
oss överlevande, därför att vi kunna röra
armarna fritt, när vi äta. Man äter ledigare då.
Vädret är idealiskt och salongen är fylld av
några ätande och sjöstarka damer i charmanta
toaletter och herrar i nästan lika förtjusande
höljen.
Men alltid rör sig havet något! Wulff,
som har ögonen med sig och dessutom är
botanist, observerar, att då båten sätter, om än
omärkligt för de damer som eljest lida av mal
de mer (uttalat med oefterhärmligt uttryck av
de pudrade damerna), höjer Araucarian sina
grenar på grund av en helt enkel naturlag. Hon
höjer dem ganska ordentligt, ty båten sätter
mer än det okänsliga kvinnokönet känner båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
