Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns folk! Han var en lång,
vitskäggig gubbe, genom vars strupe antagligen en
Atlant av groggar passerat.
Just nu passera vi Bass Rock, det
sydligaste ställe, där havssulan, Sula Bassana,
häckar.
Det mörknade, och Leith låg framför
oss med sina rader av gaslyktor som
klaviaturer. Vi gå enerverande, men klokt sakta fram
emot vår kaj. Jag vet att ovanför Leith ligger
en av Europas vackraste städer och dit vill jag
hasta i morgon, ty Bothnia skall ligga här tre
dar.
Professor Martin och jag tala om München
och slå oss tillsammans med andra medresande
som vi tycka om. Wulff föreslår en tur genom
Skotska Högländerna i automobil. Men först
skola vi använda en dag förståndigt i
Edinburgh.
Vi använda den följande dagen. Och göra
det som förståndiga människor. Solen skiner,
vår sol, som vi medfört från Island, och som
gör Edinburgh till en vacker saga. Vi ha gått
i land på det smutsiga och rökiga och tråkiga
Leiths kaj, traverserat hopar av söndagsklädda,
bigotta, whiskyfyllda, rödhåriga skottar med
psalmböcker i händerna. Vi ha två helgdagar
efter varandra och denna är den första. Leith
och Edinburgh äro ungefär som Skamsund och
Fagervik. Jag tänkte göra en chiasm, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
