Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vorontsof och isynnerhet hans hustru tyckte, att
de här förde ett lif, som icke blott var enkelt,
utan fullt af försakelser, men infödingarna på
platsen häpnade öfver denna ovanliga lyx.
Nu klockan tolf på natten satt värdfolket
med sina gäster i den stora mattbelagda salongen
vid det af fyra ljus upplysta l’hombrebordet och
spelade kort. En af de spelande var värden själf,
öfverste Vorontsof, en blond man med långt
ansikte och flygeladjutants monogram och axelsnören;
hans motspelare var en ung man med tofvigt
hår och dyster uppsyn, en kandidat från
universitetet i Petersburg, som furstinnan nyligen
förskrifvit till informator för sin lille son i första
giftet. Mot dem spelade två officerare —
kompanichefen Poltoratski, som öfvergått från gardet,
med bredt rödblommigt ansikte, och
regementsadjutanten, som satt mycket rak med en kall,
likgiltig min i sitt vackra ansikte. Furstinnan
själf, Marja Vasiljevna, en yppig dam med stora
ögon och svarta ögonbryn, satt bredvid Poltoratski,
snuddande med sin krinolin vid hans ben, och
tittade i hans kort. Både i hennes ord och i
hennes blickar och i alla rörelser af hennes gestalt
och i den parfymdoft, som utströmmade ifrån
henne, var det något, som bragte Poltoratski till
glömska af allt utom medvetandet af hennes
närhet, och han gjorde bock på bock och förargade
sin medspelare allt mer och mer.
»Nej, det här är omöjligt, har du nu setat
och gömt på esset igen,» utbrast adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
