Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles röd i ansiktet, då Poltoratski kastade ut
ett ess.
Poltoratski likom vaknade upp utan att
begripa något och stirrade med sina snälla, vidt
uppspärrade svarta ögon på den misslynte
adjutanten.
»Seså, förlåt honom,» sade Marja Vasiljevna
leende. »Ser ni, det var ju det, jag sade er,»
vände hon sig till Poltoratski.
»Nej, det sade ni då inte alls,» svarade
Poltoratski leende.
»Gjorde jag inte,» sade hon och smålog också.
Och detta leende, som besvarade hans, gjorde
Poltoratski så upprörd och förtjust, att han blef
blossande röd och grep tag i korten för att
blanda dem.
»Det är inte du, som skall blanda,» sade
adjutanten strängt och började ge med sin hvita
ringprydda hand, som om han så fort som möjligt
ville skudda ifrån sig korten.
I salongen inträdde en kammartjänare och
anmälde, att jourhafvande officern ville tala med
fursten.
»Ursäkta, mina herrar,» sade fursten med
engelsk accent, fast han talade ryska. »Vill du
taga min plats, Marie.»
»Äro ni med om det?» frågade furstinnan
och reste sig snabbt och lätt i hela sin längd,
frasande med sidenklänningen och leende sitt
strålande småleende af lycklig och firad skönhet.
»Jag är alltid med om allting,» sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
