Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan fortfor att stå, med ena foten framsträckt och
handen på dolken, i det han föraktfullt blickade
på de närvarande.
Tolken, furst Tarchanof, kom fram till
Hadsji-Murat och började samtala med honom.
Hadsji-Murat svarade kort och motvilligt. Från
kabinettet kom en tatarisk furste, som beklagat sig öfver
polismästaren, och efter honom adjutanten, hvilken
ropade på Hadsji-Murat, förde honom till dörren
in till kabinettet och släppte in honom.
Vorontsof mottog Hadsji-Murat stående vid
bordet. Öfverbefälhafvarens bleka, åldriga ansikte
var icke lika leende som kvällen förut, utan snarare
strängt och högtidligt.
Då Hadsji-Murat kommit in i det stora
rummet med dess väldiga bord och höga, med gröna
jalusier försedda fönster, tryckte han sina små
solbrända händer mot det ställe af bröstet, där den
hvita kaftanen gick i kors, och sade med
nedslagna ögon långsamt, tydligt och vördnadsfullt
på Kumadialekten, som han fullständigt behärskade:
»Jag ställer mig under den store tsarens och
edert höga beskydd. Jag lofvar att troget, till
min sista blodsdroppe tjäna den hvita tsaren och
hoppas kunna vara till nytta i kriget mot Sjamyl,
min och eder fiende.»
Under det Vorontsof lyssnade på tolken, såg
han på Hadsji-Murat, och Hadsji-Murat såg på
Vorontsof.
De båda männens ögon möttes och sade
hvarandra mycket, som icke kunde uttryckas i ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
