Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som icke alls var detsamma, som tolken sade.
De sade hvarandra rent ut hela sanningen —
Vorontsofs ögon sade, att han icke trodde ett
ord af allt, hvad Hadsji-Murat sade, att han visste,
att han vore en fiende till allt ryskt och alltid
skulle förbli det och nu underkastade sig, endast
därför att han var tvungen därtill. Och det
förstod Hadsji-Murat och bedyrade likväl sin
tillgifvenhet. Hadsji-Murats ögon åter sade, att den
gamle mannen borde tänka på döden och icke
på krig, men att han vore slug, fastän han var
gammal, och att man därför måste vara försiktig.
Och det förstod Vorontsof och sade likväl till
Hadsji-Murat, hvad han ansåg nödvändigt för
framgången af kriget.
»Säg honom,» sade Vorontsof till tolken, »att
vår härskare är lika mild som han är mäktig, och
att han på min förbön troligen skall förlåta honom
och taga emot honom i sin tjänst. Har du sagt
det?» frågade han, seende på Hadsji-Murat. (Han
sade du till den unge officern.) »Säg honom
vidare, att tills dess jag får veta min kejsares
nådiga beslut, skall det bli min omsorg att taga
emot honom och göra hans vistelse hos oss
angenäm.»
Hadsji-Murat tryckte ännu en gång handen
mot bröstet och yttrade lifligt några ord.
Han sade, enligt hvad tolken återgaf, att han
också förut, år 39, då han var styresman öfver
Avarien, troget tjänat ryssarna och aldrig skulle
svikit dem, om icke hans fiende Achmet-Khan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
