Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade, om han icke fann det tråkigt. Men utan
att lämna sin sysselsättning och sneglande med sitt
enda öga på Loris-Melikof, muttrade Gamsalo
hest och afbrutet: »Nej, det är inte tråkigt.»
Och på samma sätt besvarade han alla andra
frågor.
Under det Loris-Melikof var i rummet, kom
också Hadsji-Murats fjärde murid in, Khanefi, med
sitt skäggiga ansikte och sitt håriga, liksom af
mossa öfvervuxna, hvälfda bröst. Det var en
duktig arbetare, som alltid var upptagen af hvad
han hade för händer, icke bråkade sin hjärna med
några funderingar och liksom Eldar utan
invändning underordnade sig sin herre.
När han kom in i rummet efter ris, hejdade
honom Loris-Melikof och frågade, hvarifrån han
var, och om han varit länge hos Hadsji-Murat.
»I fem år,» svarade Khanefi på Loris-Melikofs
fråga. »Jag är från samma aul som han. Min
far slog ihjäl hans farbror, och de ville döda mig,»
sade han lugnt, i det han under sina
sammanvuxna ögonbryn såg Loris-Melikof in i ansiktet.
»Då bad jag, att han skulle upptaga mig som
sin broder.»
»Hvad menas med att upptaga någon som sin
broder?»
»Jag rakade icke hufvudet på två månader,
klippte icke naglarna och gick sedan till honom.
Han förde mig in till Patimatt, till sin mor.
Patimatt gaf mig bröstet, och jag blef hans bror.»
Från rummet bredvid hördes Hadsji-Murats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
