Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i öfver en timme. Solen hade gått upp, och
Hadsji-Murat tänkte redan på att sätta sig till häst och
försöka slå sig igenom till floden, då han fick höra
rop af en ny skara, som närmade sig. Det var
Hadsji-Ala från Mechtul med 200 man.
Hadsji-Ala hade en gång varit Hadsji-Murats kunak och
stridit vid hans sida uppe i bergen, men sedan
öfvergått till ryssarna. Med honom var
Achmet-Khan, son till Hadsji-Murats fiende.
Hadsji-Ala började liksom Karganof med att ropa till
Hadsji-Murat att han skulle ge sig, men liksom
första gången svarade Hadsji-Murat endast med ett
skott.
»Till sabeln, gossar,» skrek Hadsji-Ala,
svängande sin, och ett hundratal soldater rusade
skränande in bland buskarna. Men från jordvallen
aflossades åter några skott, det ena efter det andra.
Tre stycken stupade, och de anfallande stannade
och började också skjuta, under det de långsamt
ryckte fram mot vallen, springande från buske till
buske. Somliga hunno springa förbi, somliga föllo
för Hadsji-Murats och hans mäns kulor.
Hadsji-Murat sköt utan att någonsin förfela sitt mål och
likaså Gamsalo, som tjöt af förtjusning för hvar
gång han såg, att hans kulor träffade.
Khan-Mahoma satt på dikeskanten och sjöng:
»illach-il-allah,» och sköt utan att göra sig någon brådska,
men träffade sällan. Eldar åter skälfde i hela
kroppen af otåligt begär att med dolken i hand kasta
sig öfver fienderna, och sköt tätt och ofta och
som det föll sig, i det han oupphörligt tittade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
