Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 december.
På tre dagar har jag ingenting skrifvit. Jag
har icke mått bra. Läste i Evangeliet, men kunde
icke framkalla det förstående däraf, det umgänge
med Gud, som jag förut erfarit. Förr tänkte jag
många gånger, att en människa icke kan låta bli
att önska. Jag har alltid önskat och önskar ännu.
Förut har jag önskat att besegra Napoleon, att
skänka fred åt Europa, att bli kvitt min krona,
och alla mina önskningar ha antingen gått i
fullbordan och då i och med detsamma förlorat all
dragningskraft för mig, eller också blifvit ouppfyllda
och bortglömda, men vare sig de föregående blifvit
uppfyllda eller ej, ha alltjämt nya födts, och så
kommer det att fortgå in i det sista.
Nu önskade jag att det skulle bli vinter, den
har kommit, önskade att få vara ensam, det har
jag nästan uppnått, nu önskar jag att få berätta
mitt lif och göra det på bästa sätt, så att jag kan
gagna människorna, och på så sätt uppstå alltjämt
nya önskningar. Hela lifvet består häri. Och det
föll mig in, att om hela lifvet består i alstrandet
af nya önskningar och lifvets glädje i uppfyllandet
af dem, finns då det icke någon önskan, som är
egendomlig för hvarje människa, och som
alltid kan gå i fullbordan, eller snarare skrida fram
mot sin fullbordan? Och det blef klart för mig,
att så skulle det endast vara för en människa, som
önskade sig döden. Hela hennes lif skulle vara ett
framskridande mot uppfyllandet af denna önskan,
och den skulle säkert gå i fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
