Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle förvaltaren mottog mig gästfritt, om
också icke med någon förtjusning — han var
förargad öfver att egendomen skulle säljas. Snygga
rum med mjuka möbler, en ny glänsande samovar,
präktigt porslin, honung till teet. Allt var
utmärkt. Men endast motvilligt, som om jag repat
upp en gammal bortglömd läxa, frågade jag honom
om egendomen. Det föreföll mig bedröfligt
alltsammans. Men på natten somnade jag utan
ångest. Jag tillskref detta, att jag återigen bedt, innan
jag lade mig. Och sedan började jag lefva som
förut, men rädslan för denna ångest hängde från
den stunden alltid öfver mig. Liksom en
skolgosse, som af gammal vana, utan att tänka,
upprepar den utantill lärda läxan, så måste jag utan
att stanna fortfara att lefva i mina vanliga
förhållanden, för att icke åter hemfalla åt denna
förfärliga ångest, som första gången kommit öfver mig
i Arsamas. Jag kom lyckligt och väl hem igen,
köpte icke egendomen, behöfde icke anskaffa
pengarna, utan fortfor att lefva som förut, endast med
den skillnaden, att jag börjat bedja och gå i kyrkan.
Allt föreföll mig som förut, men det var icke som
förut, det minns jag nu. Jag fortsatte att rulla
fram på de förut utlagda spåren med samma fart
som förut, men tog icke längre itu med något nytt.
Och äfven för det gamla vanliga hade jag
förlorat intresset. Allt tråkade ut mig, och jag
blef allt mera religiös. Min hustru märkte det
och grälade på mig och pikade mig därför.
Ångestanfallet upprepades icke hemma. Men en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
