Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsuttern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ögonskenligaste dödsfara; bortröfvas ungarna,
gråta föräldrarne nästan som små barn och sörja
så, all de, enligt hvad vi af tämligen säkra exempel
sågo, icke taga till sig någon föda, utan på 10—14
dagar afmagra till den grad, att knappast mer än
skinn och ben finnas kvar, bli sjuka och eländiga
och ej vilja lämna landbacken.»
»Då vi kommo till Beringsön voro hafsuttrarna
därstädes allmänna. Vi jagade dem på följande
sätt: vanligtvis om aftonen eller under natten
gingo vi ut två, tre eller fyra i sällskap, beväpnade
med långa, starka björkstörar, och ströfvade så
tysta som möjligt utmed stranden mot vinden,
uppmärksamt seende omkring oss. Då vi
uppläckte en hafsutter, som låg och sof, närmade sig
en af oss försiktigt och kröp varsamt framåt,
medan vi öfriga spärrade utterns väg till hafvet.
Så snart man kom så nära att man med ett enda
språng kunde hinna fram till honom, anföll man
plötsligt och sökte döda honom genom upprepade
slag på hufvudet. Men flydde han innan man
kunde nå honom, så jagade honom de öfriga från
hafsviken inåt land och inneslöto honom inom en
allt trängre krets, tills han, oaktadt all sin
snabbhet och uthållighet, ändtligen blef utmattad och
lätt kunde slås ihjäl. Anträffade vi, såsom ofta
hände, en hel flock, så utsåg hvar och en af oss
sina offer, och då gick det raskare. Till en början
behöfdes icke synnerlig list eller skicklighet,
emedan de i allsköns ro lågo den ene invid den
andre utefter hela stranden. Men det dröjde icke
länge innan de kommo underfund med våra onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
