Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarhundar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gingo och de blefvo mera utslitna, lärde de sig
emellertid att också värdera hundkött, och vi voro
sedermera icke så noga med att flå det slaktade
djuret en gång, utan styckade sönder det med
hull och hår.»
Och vidare den 6 juli:
»Onsdags kväll slaktades ’Haren.’ Stackars
djur, det var skröpligt nu på slutet; men en bra
hund var det, och det var nog hårdt för Johansen
att behöfva skilja sig vid den. Han såg sorgset
på den innan den gick till de sälla jaktmarkerna,
eller hvad det nu kan vara för plats, som sådana
draghundar komma till, kanske är det snarare
stora vidder, där det bara finns slät is, inga
skrufvallar och inga råkar. Således hafva vi nu två
hundar kvar, ’Suggen’ och ’Kaifas’, och dem få vi
väl försöka att hålla lif i så länge vi kunna, och
så länge vi hafva behof af dem.»
En månad senare, den 7 augusti, kom turen
äfven till dessa, sedan de under nära fem månader
träget och ihärdigt gjort sitt bästa för att hjälpa
sina herrar framåt, och sedan deras 26 kamrater
efter hand blifvit slaktade. Det var när isvandringen
var slut och man ändtligen fått land i sikte och
skulle bege sig dit öfver vattnet.
»Ledsamt var det, att vi nu icke längre kunde
föra med oss våra två sista hundar. Vi skulle
knappast kunna få någon mera nytta af dem, och
att då belamra den trånga däcksplatsen med dem
skulle orsaka för mycket besvär. Att skiljas från
dem gjorde oss bägge ondt, vi hade fäst oss vid
dessa sista kvarlefvande. Stackars ’Suggen’, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
