Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 2. Le Bû de la Rue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
delväfvar, fulla med flugor, vittna om den djupa ro, hvari
spindlarna blifvit lämnade. Stundom ser man på en hylla
en sönderslagen kruka. Detta är ett hus, där det »icke
står rätt till». Djäfvulen hälsar på där om nätterna.
Ett hus kan lika väl som en människa bli ett kadaver.
Det behöfs bara att en vidskepelse dödar det. Då är det
- förfärligt. Dessa döda hus äro alls icke sällsynta på
öarna i La Manche.
Landtbefolkningen och kustborna äro icke riktigt lugna
i fråga om djäfvulen. Befolkningen på den engelska
arkipeln i La Manche och den motsvarande franska kusten
ha om honom mycket bestämda åsikter. Djäfvulen har
sina sändebud öfver hela jorden. Det är alldeles säkert
att Baal Peor är helvetets ambassadör i Frankrike, Hutgin
i Spanien, Belial i Turkiet, Thamuz i Spanien, Martinet i
Schweiz och Mammon i England. Satan är en kejsare som
en annan: Satan Cesar. Hans hof är inrättadt på en
mycket lysande fot. Dagon är öfverstemunskänk, Succor
Benoth är chef för enuckerna, Asmodeus spelbankör,
Kobal direktör för teatrarna, Verdelet öfverceremonimästare
och Nybbas hofnarr. Den lärde Wierus, en i strygologien
och demonografien djupt bevandrad vetenskapsman, kallar
Nybbas »den store parodisten».
De normandiska fiskarne i La Manche ha, när de äro
ute till sjöss, en mängd försiktighetsmått att iakttaga för
att akta sig för de spratt djäfvulen söker spela dem. Man
har länge trott, att den helige Maclou bebodde den stora
fyrkantiga Ortach-klippan, som ligger ute i öppna sjön
mellan Aurigny och Casquetterna, och i forna dar påstodo
många gamla sjömän sig ha sett honom sitta där och läsa
i en bok. Också brukade de sjömän, som foro förbi där,
när de kommo midtför klippan, göra många knäfall, ända
till den dag då fabeln afslöjades och lämnade rum för
sanningen. Man har upptäckt och vet nu mycket väl, att
den, som bebor Ortach-klippan, icke är ett helgon, utan en
djäfvul. Denna djäfvul, vid namn Jochmus, hade haft
den elakheten att under flera sekler ge sig ut för den helige
Maclou. För öfrigt råkar kyrkan själf emellanåt ut för
dylika misstag. Djäflarna Raguhel, Oribel och Tobiel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
