Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 2. Le Bû de la Rue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT1
voro helgon ända till år 745, då påfven Zacharias kom
underfund med deras rätta natur och körde bort dem ur
helgonkretsen. För att kunna göra dylika rensningar, som helt
visst äro mycket nyttiga, måste man vara mycket nära
bekant med djäflarna.
Gamla personer berätta, att den katolska delen af
befolkningen på de normandiska öarna fordom, mycket
mot sin egen vilja, ännu mera stått i förbindelse med
djäfvulen, än hvad den hugenottiska befolkningen gjorde.
Orsaken känna vi ej. Visst är emellertid att denna
minoritet förr kände sig högst besvärad af djäfvulens
efterhängsenhet. Han hade fattat ett synnerligt tycke för
katolikerna och besökte dem ofta, hvaraf man skulle kunna
tro, att djäfvulen snarare är katolik än protestant. En
af de olidligaste förtroligheter han tillät sig var att göra
nattliga visiter i katolikernas sängkammare, i det ögonblick
då mannen somnat in djupt, men hustrun endast till hälften.
Häraf många ledsamma misstag. Patouillet trodde, att
Voltaire var född på det sättet. Det är alls icke
osannolikt. Saken är för öfrigt väl bekant och beskrifven i de
besvärjelstformulär, som ha till öfverskrift: De erroribus
nocturnis et de semine diabolorum. 1I synnerhet skall han
ha grasserat i Saint-Hélier i slutet af sjuttonhundratalet,
sannolikt som straff för revolutionens synder. Följderna
af revolutionära excesser äro oberäkneliga. Vare därmed
hur som helst, säkert är att denna möjlighet att midt i
natten, när man icke kan se tydligt och ligger i sin goda
ro, bli öfverraskad af den lede, vållade många ortodoxa
hustrur mycken förlägenhet och oro. Utsikten att skänka
lifvet åt en Voltaire är icke vidare behaglig. Orolig
däröfver bad en af dem en dag sin biktfar om ett råd, hur
hon skulle kunna upptäcka detta quiproquo. Biktfadern
svarade: »För att förvissa er om, huruvida ni har att
göra med djäfvulen eller er man, så känn på hans panna;
träffar ni då på horn, så kan ni vara säker på...»— »På
hvad?»frågade hustrun.
Huset, som Gilliatt bebodde, hade varit »förhäxadt»,
men var det icke längre. Detta gjorde det endast så
mycket mera misstänkt. Hvar och en vet mycket väl, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
