- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
15

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 3. För din hustrus räkning, när du gifter dig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

tre rum, af hvilka två begagnades till sofrum och det
tredje till matsal. Till vindsvåningen kom man upp på en
stege. Kvinnan lagade maten och lärde gossen läsa. Hon
gick aldrig i kyrkan, hvilket gjorde att man, efter moget
öfvervägande af alla omständigheter, förklarade henne vara
fransyska. Att icke besöka någon kyrka, det är en högst
betänklig sak.

Med ett ord, det var folk som det icke var godt att
bli riktigt klok på.

Att hon var fransyska, är ganska sannolikt.
Vulkanerna slunga ut stenar, revolutionerna människor. Hela
familjer bli på detta sätt kastade långt bort, människoöden
komma på villospår, grupper söndersprängas och
söndersmulas, människor falla ned från skyarna, somliga i
Tyskland, andra i England, ännu andra i Amerika, och sätta
landets invånare i icke ringa förvåning. Hvarifrån komma
dessa okända? Det är detta Vesuvius, som röker därnere,
som spytt ut dem. Man ger namn åt dessa aeroliter, dessa
förjagade och förlorade individer, dessa ödets förskjutna;
man kallar dem emigranter, landsflyktingar, äfventyrare.
Om de stanna kvar, tolererar man dem, om de gå sin väg,
är man belåten därmed, Mången gång är det fullkomligt
oförargerliga varelser, som, åtminstone hvad kvinnorna
angår, äro alldeles främmande för de händelser, som
förjagat dem, och hvarken hysa hat eller vrede, projektiler utan
att vilja det och mycket förvånade. »De slå rot så godt de
kunna. De ha icke gjort någon något för när och kunna
icke begripa hvad som händt dem. Jag har vid
explosionen af en mina sett en stackars grästufva slungas i luften
och försvinna. Franska revolutionen har mer än någon
annan explosion företett sådana där långkast.

Kvinnan, som man på Guernesey kallade Gilliattskan,
var måhända denna grästufva.

Kvinnan åldrades, gossen växte upp och blef stor. De
lefde ensamma, folk undvek dem. De voro sig själfva
nog. Varginnan och vargungen slicka hvarandra. Detta
var ännu en af de benämningar, hvarmed välviljan i
trakten betecknade dem. Gossen blef yngling, blef man, och
då dog modern, i kraft af den lag som bjuder, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free