Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 3. För din hustrus räkning, när du gifter dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
gamla barken på lifvets träd skall falla af och ny komma i
stället. Hon lämnade honom i arf ängsmarken vid La
Sergentée, kålgården vid La Roque Crespel, huset vid Bå
de la Rue och dessutom, heter det i
bouppteckningshandlingen, »hundra guinéer förvarade i foten af en strumpa».
Lösöreboet utgjordes af två kistor af ek, två sängar, sex
stolar och ett bord samt nödiga kökssaker. På en hylla
funnos några böcker, och i en vrå en alls icke mystisk koffert,
som måste öppnas till bouppteckningen. Denna koffert
var af gult läder med arabesker af mässingsstift och
tennstjärnor och befanns innehålla en spritt ny, fullständig
fruntimmersutstyrsel, linnen och kjolar af präktig
dänkirchenväf, dessutom flera sidentyger samt ett papper, på
hvilket lästes följande af den dödas hand skrifna ord:
För din hustrus räkning, när du gifter dig.
Detta dödsfall var för den efterlefvande ett hårdt
slag, som var nära att krossa honom. Han var en
enstöring, han blef folkskygg. Det blef nu fullständig öken
rundtomkring honom. Det var icke endast isolering, det
var fullkomlig tomhet. Så länge man är två, är lifvet ännu
möjligt. Då man blifvit ensam, förefaller det som om man
icke längre skulle kunna framsläpa det; man upphör att
draga lasset. Det är förtviflans första form. Längre fram
inser man, att plikten är en serie af underkastelser. Maän
betraktar döden, man betraktar lifvet, och man finner
sig, men det är en underkastelse, som blöder.
Gilliatt var ung, häns sår läktes. Vid denna ålder
gro hjärtats sår snart igen. Hans sorgbundenhet
försvann småningom, men blandade sig i stället med naturen
omkring honom och blef där ett slags trollmakt, som
drog honom från människorna och till tingen och allt mer
och mer införlifvade denna själ med ensligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
