Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 7. Spökhusets ägare en visionär - 8. Gild-Holm-'Ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
kalla det osannolika. Nattvärlden är en värld. Natten
såsom natt är ett universum. Den materiella mänskliga
organismen, som har att uppbära en atmosfärpelare af
femtio kilometers höjd eller mera, är om aftonen uttröttad, :
dignar af kraftlöshet, lägger sig och hvilar. Då, när
köttets ögon hvila, öppna sig i detta domnade hufvud, som
dock är mindre medvetslöst än man tror, andra ögon.
Det okända visar sig. Den obekanta världens dunkla
ting bli grannar med människan, vare sig ett verkligt
samband äger rum dem emellan eller det oändligas afstånd i
visionens synglas ryckes närmare. Det förefaller som
om rymdens otydliga väsenden komma och betrakta oss,
som om de äro nyfikna på oss jordevarelser; en skapelse
af fantomer stiger upp och ned och snuddar förbi oss i
halfdunklet. Ett lif olikt vårt eget och sammansatt af oss
själfva och andra ting bildas och upplöses oupphörligt,
och den sofvande, som hvarken är helt och hållet seende
eller helt och hållet medvetslös, ser skymta förbi sig dessa
sällsamma djurskepnader, dessa utomordentliga
växtformer, dessa hemska eller leende andeväsen, dessa spöken,
dessa masker, dessa gestalter, dessa hydror, dessa förvirrade
bilder, detta månsken utan måne, dessa det vidunderligas
dunkla upplösningar, dessa fantastiska till- och aftaganden,
dessa fluktuationer af former i mörkret, hela denna mystär
med ett ord, som vi kalla drömmen och som icke är något
annat än gränsen till en osynlig verklighet. Drömmen är
nattens akvarium.
Så tänkte eller drömde Gilliatt.
Gild-Holm-’Ur.
Förgäfves skulle man numera vid Houmetviken söka
Gilliatts hus, hans trädgård och den lilla bukten, där han
förankrade sin båt. Le Bå dela Rue finns inte längre till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
