Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 1. Fågelkvitter och rök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
småleende hade Déruchette. Ännu mer: Déruchette var
detta småleende. Det finns något, som är oss mera likt
än vårt ansikte, det är vår fysionomi; och det finns något,
som är oss mera likt än vår fysionomi, det är vårt
småleende. Den småleende Déruchette var Deéruchette.
Det är en synnerligen tilldragande ras den på Jersey
och Guernesey. Kvinnorna, de unga flickorna i synnerhet,
äro af en blomstrande, finhyllt skönhet. Det är den
anglosachsiska hvita och fina hyn i förening med den
normandiska friskheten; röda kinder och blå ögon. Dessa
ögon sakna dock ett: den tindrande glansen. Det engelska
uppfostringssättet släcker den. Dessa klara ögon skola
bli omotståndliga den dag, då de få parisiskans djup i
blicken. Men lyckligtvis har Paris ännu icke vunnit inträde
hos engelskorna. Déruchette var icke någon parisiska,
’men hon var icke heller en guerneseyska. Hon var född i
S:t Pierre Port, men mess Lethierry hade uppfostrat henne.
Han hade uppfostrat henne till att bli en älsklig och
förtjusande varelse, och en äsklig och förtjusande varelse var
hon äfven.
Déruchette hade något sorglöst och på samma gång,
utan att veta det, utmanande i blicken. Hon visste
kanske ännu icke hvad kärlek ville säga och gjorde ändå gärna
folk förälskade i sig, men utan någon elak afsikt. På att
bli gift tänkte hon icke det minsta. Den gamla franska
adelsmannen och emigranten, som slagit sig ned i S:t
Sampson, brukade säga: »Den där flickan koketterar
då alldeles horribelt.»
Déruchette hade de allra vackraste små händer, och
fötter i proportion till händerna — »fyra flugfötter», som.
mess Lethierry brukade säga. Hennes person präglades
alltigenom af godhet och mildhet. Hela hennes familj
och rikedom utgjordes af hennes farbror mess Lethierry,
hela hennes arbete bestod i att vara till, hennes talanger
voro några visor, hennes vetande skönheten, hennes snille
oskulden, hennes hjärta okunnigheten. Hon hade
kreolskans gratiösa maklighet, parad med en yster liflighet,
och barnets skälmaktiga glädtighet, med en böjelse för
melankoli. Hennes toaletter skvallrade en smula om platsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
