Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 5. Djäfvulsbåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 .
maskinen skrymde alldeles för mycket, och för att göra
fartyget lastdrygt, hade man måst bygga sidorna
oproportionerligt höga. Med sin obetydliga längd borde galioten ha
vändt fort, emedan den för en vändning behöfliga tiden
står i proportionerligt förhållande till längden; men
tyngden beröfvade henne den fördel, som hennes korthet gaf
. henne. Hon var som sagdt för bred öfver nollspantet,
hvilket minskade hennes fart, då vattnets motstånd är
proportionellt till fartygets största under vattenlinjen liggande
sektion och till kvadraten på hastigheten. Bogen var
vertikal, hvilket nu icke skulle vara något fel, men på den
tiden brukades oföränderligen att ge den en fyrtiofem
graders lutning. Alla skrofvets kurvor stämde väl
öfverens, men voro icke tillräckligt långa för snedheten och i
synnerhet för parallellismen med den deplacerade
vattenprisman, som aldrig bör undanträngas annat än sidvis.
I hårdt väder doppade hon än nosen, än aktern för djupt,
hvilket utvisar någon felaktighet i tyngdpunktens läge.
Som lasten icke var där den borde vara, på grund af
maskinens stora tyngd, gick tyngdpunkten ofta öfver akterligt
om stormasten, och då måste man hålla sig till ångan och
misstro storseglet, ty dess verkan i detta läge kom fartyget
att falla i stället för att köra upp i vinden. Låg man dikt
bidevind, var utvägen den att helt fira ut på storskot,
hvarigenom vinden kom att verka på fören genom halshornet, och
storseglet upphörde att verka som sådant. Derina
manöver var svår. Rodret var det gamla med stång, icke med
ratt som nu för tiden, vred sig på sina hakar i roröglorna i
stäfven och sattes i rörelse af en horisontal stock gående
öfver akterspegeln. Två båtar hängde i dävertarna.
Fartyget hade fyra ankaren: det stora pliktankaret,
bogankaret och två varpankaren. Dessa fyra ankaren, som hade
kättingar, manövrerades alltefter omständigheterna
antingen med det stora vindspelet i aktern eller det lilla i fören.
På denna tid hade ännu icke pumpspelet trädt i stället för
bråspelet med handspakarnas afbrutna ansträngningar.
Som fartyget endast hade två varpankaren, ett om styrbord
och ett om babord, kunde det icke ankra i hanfot, hvilket
kom det att ligga litet mindre säkert förankradt vid vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
