Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 5. Fågelplundrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
räta vinklar, någonting liknande ett ofantligt, åt mörkret
invigdt altare.
Barnens första tanke hade varit att fly, den andra
var att gå närmare. De hade aldrig sett detta hus vid
denna tid på dygnet. De voro nyfikna att få veta, hur det
känns att vara rädd; ty den nyfikenheten förekommer
verkligen. De hade med sig en liten fransman; detta gjorde att
de gingo närmare.
Som man vet, tro icke fransmännen på något.
För öfrigt känner man sig alltid lugnare, då man är
flera om en fara; att vara tre om samma rädsla ger mod.
Och sedan så är man ju jägare, man är barn och har
alla tre tillsammans icke ens trettio år på nacken; man
är ju ute på forskningsfärd, man söker och letar och spejar
efter dolda ting, skall man då stanna på halfva vägen? Man
sticker in hufvudet i det ena hålet, hvarför inte då äfven
sticka in det i det andra? Den, som är ute på jakt, ryckes
omotståndligt med allt längre och längre, den, som är ute
på upptäcktsfärd, är som i ett drifverk, där den ena kuggen
griper in i den andra. Att ha hållit på så länge och tittat
in i fåglarnas nästen ger äfven lust till att en smula t1tt_’:a
in i spökenas. Att snoka i själfva afgrunden, ja hvarför
icke? .
Från villebråd till villebråd kommer man slutligen till
trollen; efter sparfvarna skogsråna. Man skall få veta, hvad
man bör tro om alla dessa rysliga saker, som ens föräldrar
och andra berättat. Att vara spökhistorierna på spåren,
ingenting är mera lockande. Att hädanefter veta lika
mycket som de gamla gummorna hemma i byn, detta
innebär någonting omotståndligt frestande.
Allt detta virrvarr af tankar, som oredigt och
instinktlikt rörde sig i de små guerneseyarnas hjärnor, hade till
resultat deras djärfhet. De gingo fram mot huset.
För öfrigt var deras lilla anförare i detta djärfva
äfventyr värdig denna post. Det var en rask och modig gosse,
en kalfatrarlärling, ett af dessa barn, som tidigt bli män.
Om nätterna låg han på halm i ett skjul på varfvet, förtjänte
själf sitt uppehälle, hade en grof röst, klättrade gärna upp
på murar och i träd, utan fördomar i afseende på de äpplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
