Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 5. Fågelplundrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2I
ginstriset hindrade honom icke att fortfarande höra de från
huset utträngande ljuden, som höjdes och sänktes med det
lugna tonfallet och den oafbrutna gången af ett samtal.
Ett ögonblick därefter tillade han:
»För resten ä’ det bara dumhufv’en, som tror på
spöken. »
Trotset i faran stärker modet äfven hos de klenmodiga
och drifver dem framåt. ’
De båda bytingarna från Torteval satte sig åter i
marsch och följde kalfatrarlärlingen i hälarna.
Spökhuset antog i deras ögon alltmera jättelika
dimensioner. I denna förskräckelsens optiska villa låg det dock
någon verklighet. Huset förstorades verkligen, emedan
de kommo det närmare.
Emellertid trängde rösterna i huset ut allt tydligare.
Barnen lyssnade. Örat har också sina förstoringar.
Det var något annat än ett mummel, något mera än en
hviskning och mindre än ett sorl. I vissa ögonblick kunde
man tydligt urskilja ett eller ett par artikulerade ord.
Dessa ord, som voro omöjliga att förstå, hade ett
besynnerligt, ffrämmande ljud. Barnen stannade, lyssnade och gingo
därpå åter framåt.
»Det ä’ gengångarnas språk», mumlade
kalfatrarlärlingen, »men jag tror inte på gengångare.»
Pysarna från Torteval kände stor lust att vända om
och gömma sig bakom rishögen; men de voro redan långt
från den, och deras vän båtlagaren fortfor att marschera
mot huset. De fruktade att stanna kvar hos honom,
men de vågade icke heller lämna honom.
Steg för steg och alldeles förbryllade följde de honom.
Fransmannen vände sig om mot dem och sade:
»Ni vet ju, att det inte ä” sant, inte finns det några
spöken, inte.»
Huset blef allt högre och högre, rösterna allt tydligare
och tydligare.
Då de kommo närmare, märkte de ett dämpadt sken,
liksom från en blindlykta, en af dessa mycket sväfvande
ljuseffekter, som vi förut talat om och som äro så vanliga
vid häxornas nattliga sammankomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
