Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 6. La Jacressarde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
så stor mellan ett gammalt ruckel och en trollpacka. Deras
utskjutande öfvervåningar, deras krökta skärmtak och
deras snår af alla slags järnsirater se ut som läppar, hakor,
näsor och ögonbryn. Vindsgluggen är ögat, det enda som
finns. Väggen är kinden, full af skrynklor och skråmor.
De luta hufvudena tillsammans, som om de hölle på och
kokade ihop någon elakhet.
Ett af husen vid Coutanchezgränden, det största och
mest beryktade eller vanryktade, kallades La Jacressarde.
La Jacressarde var bostad för dem, som ej bo
någonstans. Det finns i alla städer, i synnerhet i sjöstäderna,
under den egentliga befolkningen, en bottenfällning.
Lösdrifvare, äfventyrare, lycksökare, kemister af släktet
charlataner och bedragare, alla möjliga former af trasor och
alla möjliga sätt att bära dem, ohederlighetens
förtorkade frukter, bankrutterade existenser, samveten som
gifvit upp staten, tjufvar som försökt bryta sig in men
misslyckats (de stora inbrottstjufvarna sväfva fria på
höjderna), det ondas arbetare och arbeterskor, skälmarna och
slinkorna, de trasiga samvetena och de trasiga armbågarna,
skurkar som råkat i nöd och klaga öfver världens
otacksamhet, alla som legat under i den sociala tvekampen, de
utsvultna, som själfva varit de slukande, brottets
skärslipare, tiggarna — sådan är denna bottenfällning. Den
mänskliga intelligensen finns där, men med något djuriskt i
sig. Det är själarnas sophög. Den hopar sig i ett hörn,
där tid efter annan den kvast, som kallas en polisrazzia,
går fram. I S:t Malo var La Jacressarde detta hörn.
Hvad man i dessa nästen träffar på, är icke de stora
brottslingarna, banditerna, spetsbofvarna, de stora
produkterna af okunnigheten och nöden. Om mordet är
representeradt där, så är det af någon djurisk fyllbult; stölden har
där ingen representant af högre grad än ficktjufven. Det
är mera hvad samhället spottar än hvad det kräkes ut.
Gatstrykaren, ja; banditen, nej. Man får dock icke göra
sig för säker; detta bohémens nedersta lager kan i utkanten
ha brottslingar. Då polisen en gång kastade ut sitt nät i
Epi-scié, som för Paris var hvad La Jacressarde var för S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
