Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 8. Karambolage mellan den röda och den svarta bollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
flyttade fram ena foten, men stannade därpå; han tog
ännu ett steg och stannade åter. Han gjorde ingen annan
rörelse än denna långsamma flyttning först af den ena och
sedan af den andra foten; hela den öfriga delen af hans
kropp var en staty. Hans fot trampade på gräset utan att
göra något buller. Han tog det tredje steget och stannade;
han vidrörde nu nästan kustvakten, som alltjämt stod
orörlig med tuben för ögat. Mannen förde långsamt sina
båda händer i jämnhöjd med nyckelbenen, hvarpå
plötsligt underarmarna flögo fram och knytnäfvarna, liksom
påverkade af en fjäder, träffade kustvaktens båda
axlar. Stöten var förfärlig. Kustvakten hann icke ens
uppge ett skrik. Han föll hufvudstupa från klippbranten
ned i hafvet. Hans båda fotsulor syntes ett ögonblick.
Det var som om en sten plumsat i vattnet. Allt tillslöt
sig åter.
Två eller tre stora ringar bildades på den mörka
vattenytan.
Det fanns ingenting mera kvar än tuben, som fallit
ur kustvaktens hand och blifvit liggande i gräset.
Kväkaren lutade sig öfver bråddjupet, såg ringarna på
vattnet utplånas, väntade några minuter och reste sig
därpå upp gnolande:
»Och död är herr polisen,
Han fick ett snöpligt slut.»
Han lutade sig ännu en gång öfver kanten af
bråddjupet. Ingenting kom upp. På det ställe, där kustvak-’
ten försvunnit, hade dock på vattenytan bildats ett slags
brunt grummel, som bredde ut sig och gungade på vågen.
Förmodligen hade kustvakten i fallet krossat
hufvudskålen mot någon undervattensklippa. Hans blod steg
upp och bildade denna fläck i skummet. Kväkaren stod en
stund och betraktade den rödaktiga fläcken och fortsatte:
»Och knappt en fjärndels timme
Förrän han dog, han var...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
