Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 12. Det inre af ett underhafspalats - 13. Hvad man där ser och hvad man där anar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
tan gjorde detta granna lefvande eldnät så uppspelt. Från
upphöjningarna i hvalfvet och knöligheterna på
klippväggen hängde ned långa, fina växttrådar, som sannolikt
badande sina rötter i någon öfver den genombrutna graniten
liggande vattensamling, och i hvilkas yttersta spetsar
alltid hängde en vattenpärla. Dessa pärlor föllo med ett
sakta ljud ned i afgrunden. Det intryck man erfor af det
hela var outsägligt gripande. Man kunde icke tänka sig
något praktfullare eller se något dystrare.
Det var liksom, ett palats invigdt åt den triumferande
döden.
I13.
Hvad man där ser och hvad man där anar.
Ett mörker, som bländar, sådant var detta förvånande
ställe.
Hafvets pulsslag läto känna sig i denna grotta.
Hafsytans stigande och fallande lyfte upp och tryckte ned
denna vattenspegel med regelbundenheten hos en
andhämtning. Man trodde sig ana en mystisk själ under denna
väldiga gröna diafragma, som tyst häfde och sänkte sig.
Vattnet hade en underbar klarhet, och Gilliatt kunde
där på olika djup urskilja utsprång i klippan, där den gröna
färgtonen blef allt mörkare. På somliga ställen syntes
mörka hål, som sannolikt antydde bottenlösa afgrunder.
På båda sidor om den under vattenytan liggande
hvalfbågen framskymtade de dunkla konturerna af andra
lägre bågar; de utmärkte ingångarna till små sidohålor, ett
slags sidoskepp till centralgrottan, och voro måhända
tillgängliga vid mycket lågt vattenstånd.
Här och där under vattenbrynet vajade sjögräs af ett
par meters längd som ett för vinden flygande hår. Hela
skogar af hafstång skymtade för blicken.
Både ofvan och under vattnet voro grottans väggar,
från hvalfvet och ända så långt blicken kunde tränga ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
