Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 2. Vidundret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
är hon fosforescerande. Detta vidunder har sina
kärleksaffärer; det smyckar sig till bröllop, det gör sig fint, det
illuminerar sig, och från någon klippa kan man under sig i
det mörka djupet se det som ett solspöke breda ut sig i
en matt strålglans.
Pieuvren simmar, men han går äfven. Han är till
någon del fisk, hvilket icke hindrar honom att äfven vara
en smula reptil; han krälar på hafsbottnen. Då han går,
begagnar han sig af sina åtta armar; han släpar sig fram på
samma sätt som mätarlarven. x
Han har ej ben, ej blod, ej kött, han är slapp och
flabbig, det finns ingenting i honom, han är ett tomt skinn.
Man kan vända hans åtta tentakler ut och in som fingrarna
i en handske.
Han har en enda öppning, nämligen i medelpunkten
af sin cirkel; är denna enda öppning anus eller mun? Den
är bäggedera. Samma öppning uträttar båda funktionerna,
ingången är äfven utgången.
Hela djuret är iskallt.
Medelhafvets carnasse är vämjelig; man ryser för
beröringen med detta lefvande gelé, som inhöljer simmaren,
hvari hans händer och naglar borra sig in, som han sliter
sönder utan att lyckas döda och som han rycker lös utan
att lyckas få bort; men ingen skräck går upp emot den,
som väckes af den plötsliga anblicken af pieuvren, Medusa
uppassad af åtta ormar.
Aldrig kan man råka värre fast än i cephalopodens
omfamning.
Det är luftpumpen, som anfaller dig: du har att göra
med det förkroppsligade tomrummet. Inga klor som klösa,
inga tänder som hugga, men en koppning omöjlig att
beskrifva. Ett bett är fruktansvärdt, men mindre än en
sugning; klon är ett intet i jämförelse med koppinstrumentet.
Klon är djuret, som tränger in i ditt kött,
koppinstrumentet är du själf, som tränger in i djuret. Dina muskler
svälla, dina fibrer vrida sig konvulsiviskt, din hud springer
sönder under ett smutsigt tryck, ditt blod sprutar ut och
blandar sig med blötdjurets lymfa. Odjuret suger sig
fast vid dig med tusen vedervärdiga munnar; hydran_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
