Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 1. Hamnklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
och lagt sig. Douce och Grace hade äfven gått till hvila;
med undantag af Déruchette slumrade allt i huset. Allt
slumrade äfven i S:t Sampson; dörrar och fönsterluckor
voro öfverallt tillstängda, intet buller af åkande eller
gående hördes på gatorna. Här och där i vindskuporna
tindrade ett matt ljussken som blinkningen i ett öga, som
är nära att slockna, ett tecken till att tjänstfolket höll på
att lägga sig. Klockan hade redan för en stund sedan
slagit nio i det gamla romanska med murgrön öfverdragna
tornet, som med kyrkan i S:t Brelade på Jersey delar den
bisarra egenheten att till årtal ha fyra ettor: 1111, hvilket
betyder elfvahundraelfva.
Mess Lethierrys popularitet i S:t Sampson hade
berott på hans framgång; när framgången var borta, hade ett
stort tomrum bildat sig omkring honom. Man vore nästan
frestad tro, att folk med otur äro smittade af pesten, så
brådtom har man att lägga dem i karantän. De ståtliga
sönerna i familjerna undveko Déruchette. Den isolering,
som rådde omkring Les Bravées, var nu så fullständig, att
man där icke ens kände till den stora händelse, som satt
alla S:t Sampsons tungor i rörelse. Kyrkoherden i
församlingen, reverend Joe Ebenezer Caudray, hade
blifvit rik. Hans onkel, den rika domprosten i S:t Asaph,
hade dött i London, och han skulle ärfva honom.
Underrättelsen därom hade kommit med postjakten Caskmere,
som samma dag på morgonen anländt från England och
hvars masttopp nu syntes på S:t Pierre Ports redd.
Cashkmere skulle dagen därpå på middagen vända om till
Southampton och skulle då, påstods det, medföra den unga
kyrkoherden, som fått ett bref med uppmaning att så fort som
möjligt infinna sig i England och vara närvarande vid det
officiella öppnandet af testamentet, för att icke tala om
andra nödiga formaliteter vid tillträdandet af ett stort arf.
Hela dagen hade man i S:t Sampson icke talat om något
annat än Cashkmere, reverend Ebenezer, hans aflidna onkel,
hans rikedom, hans afresa, hans möjliga befordran i
framtiden. I ett enda hus visste man icke det minsta om allt
detta och hade därför icke heller kunnat tala därom,
nämligen i Les Bravées.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
