Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag henne älskat, nu är det förbi.
Hos henne var mitt hjerta blott en gäst;
Som vid ett hem jag är för evigt fäst
Vid Helena.
Tro honom ej, han ljuger.
Du känner minst min trohet, hvad den duger.
Väg dina ord, du annars löper fara. –
Der är din mö, hos henne skall du vara.
Mörk natt, som gör att ögat icke ser,
Åt örats fibrer liflig styrka ger.
Hvad synens sinne uti kraft förlorat
Får hörselns finhet dubbelt sig förstoradt.
Jag ej med ögat min Lysander fann,
Hans stämmas ljud dock till mitt öra hann.
Hvi öfvergaf du mig i skogen så?
När kärlek kallar, måste man väl gå.
Hvad kärlek drog Lysander från min sida?
Lysanders kärlek lät ej honom bida,
Skön Helena, som mer förgyller qvällen,
Än alla gyldne O’n på himlapellen.
Hvad vill du mig? Kan nu du ej förstå,
Att hat det var, som böd mig från dig gå?
Du talar icke sant, du skämtar blott.
Se, hon med dem har bildat en komplott!
De hafva alla tre i samråd gått
Om denna falskhet mig till spe och spott. –
Du stygga Hermia, otacksamma flicka!
Förband och sammansvor du dig med dem
Att plåga mig med sådant nedrigt hån?
Är all förtrolighet, som band oss hop,
Allt systerskap och alla ljufva timmar,
När på den snabba tid, som skilde oss,
Vi bannades – är detta allt förglömdt?
Vårt skolkamratskap och vår barnaoskuld?
Vi skapade som konsterfarna Gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
