Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt strängare och strängare förordningar för att fängsla och
förtrycka den fattige! Om kriget icke äter upp oss, så äta
väl de upp oss, och det är all den kärlek de hysa till oss.
Men.
Ni måste antingen bekänna sjelfva,
Att ondska er regerar, eller ock
Som dårar anses. Jag er vill förtälja
En liten saga, som ni kanske hört,
Men som den passar hit, så vill jag våga
Att duka opp den än en gång för er.
Det var en gång, då alla kroppens lemmar
Mot magen gjorde uppror, klagande
Att magen ensam satt i kroppens midt,
Liksom ett svalg, overksam och beqvämlig
Och endast slukade, men aldrig deltog
I några mödor med de öfriga,
Som sågo, hörde, tänkte, gingo, kände
Och delade bestyren ömsevis
Till gagn för hela kroppens lust och trefnad.
Men magen svarade –
Jo, vänta. – Med en art af leende,
Som ej från hjertat gick, men just så här –
Ty, ser ni, jag kan låta magen le
Så väl som tala – svarade han hånfullt
De tredska lemmarna, som afundsjuka
Hans intägt hade klandrat, lika bra
Som ni senaten kränkt, för det den ej
Beskaffad är som ni.
Men magens svar?
Det krönta hufvudet, det vakna ögat,
Rådgifvarn hjertat, armen vår soldat,
Vår fåle benet, tungan vår trumpet,
Med flere stöd och mindre hjelpare
I denna verkstad, om de nu –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
